Sjölivet på Sommarhemmet

"Gulbåten",
var en s k campingbåt, inköpt redan 1939 och först försedd med en den tidens klassiska Archi-medessnurra, som för det mesta lät tala med sig. Senare fick hon en 40 hk Gray-Marine inombords-motor.

 




 

"Chefsfartyget" Sindra,
som Sigge hade fått efter sin gud-far sjökapten Gustaf Gustafsson, var byggt på Lövsholmsvarvet på 1920-talet åt B A Hjort ("Bachos" grundare). Sista motorn var en 75 hk Penta EC6. Hon var fantastiskt "snällstyrd", kunde vända på en femöring.

Fänrik Thomas Osvald och Per "Sparris" Silfversparre ombord på Sindra.









 

Vi fortsätter att citera ur minneslistan där Sigge beskriver
Pojkstadens alla möjligheter som väntar pensionären.

 

...Goda badmöjligheter med tillfälle till undervisning och provtagning i simmning, dykning, livräddning
mm. Långgrund badstrand för icke simkunniga. Sommarhemmet är väl utrustat med badmateriel: 14 badbåtar, badflottar, surfing-bräden, vattenskidor mm. Vatten-polobana, stockbastu. All badning

och vattensport sker under betryg-gande kontroll av speciellt utbildad personal med tillgång till ända-målsenlig livräddnings- och bärg-ningsmateriel...

...Undervisning i segling, rodd, sjömanskap, semaforering, navi-gation m.m. under ledning av en

officer som ställs till Sommar-hemmets förfogande av Kgl Flottan. Varje deltagare får om möjligt följa med seglingar och utfärder med hemmets fem segel-båtar. I hamnen finns dessutom fyra motorbåtar, två slupar, åtta roddbåtar och 21 kanoter...
 

Seglingens och sjölivets många upplevelser

"Livbåten", som skänktes till Sommarhemmet 1958 av Grängesbergsbolaget, hade en gång hört till rederiets last- och skolfartyg m/s SAREK och var först försedd med en råoljemotor, Skandia 13, som vi snart bytte till en Albin AL23.

Under det tidiga 40-talet hade Sommarhemmet en skärgårds-kryssare, "40:an" ZULEIKA. Hennes efterföljare var de med tiden fyra Långedragsjullarna, J:10-orna 108, 249 och 274, som -65 kompletterades med 146:an. Liksom Sländan var de från 40-talet. Stjärnbåten, 277, hade till-hört och skänktes -57 av bröderna Salén.

För segling närmare Sommar-hemmets hamnområde inköptes på 60-talet två Långedragsekor och någon Optimistjolle. Ytterligare ett par båtar skänktes till Sommarhemmet genom åren. Under många somrar lånade dessutom Kgl Flottan ut "valbåtar" 10-huggare och slupar som vi både seglade (ketch- eller ibland loggertriggade) och kämpande rodde.

De populära dagsseglingarna gick t ex i Arholmaskärgården eller till

Havssvalgets öar eller till Söder-arms- eller Tjocköskärgårdarna
Återkommande programpunkter "i Hamnen" var alltså förutom under-visningen i segling och sjöman-skap, sjömaning (sjömansarbeten och knopslagning), semaforering, rodd, paddling, simning, vatten-polo liksom lustifikationer som "badbåtsbandy", "bryggdragkamp" m.m.
Seglingen var förstås populärast! Att så snart som möjligt få segla på egen hand med någon eller några kompisar var nog drömmen för alla. Men kravet var under många år att man först måste erövra "Långedragscertifikatet" för att självständigt få gå ut med någon av segelbåtarna. Men det goda syftet bakom certifikatet mot-verkades nog ibland av de högt ställda kraven på kunskaper i navi-gation. Ibland erövrades inte certi-fikatet förrän först mot slutet av perioden och över tiden visade det sig, att certifikatinnehavarna trots allt inte blev så många som man hade tänkt sig!

Den som tog initiativet till ett mycket lyckat alternativ till certi-fikatet var Gustaf, "Gutte" Taube, "fänriken" sommaren -59, som inrättade "Småskepparbeviset". Kravet på färdighet i segling

var desamma som för certifikatet, men för att klara beviset redu-cerades navigationsmomentet till väjningsreglerna och reglerna om lanternföring. Certifikatkursen blev nu istället en kvalificerad högre-kurs för dem som ville gå vidare och skaffa sig goda navigations-kunskaper.
Småskepparbeviset sporrade nu mängder av grabbar att lära sig segla ute på Sommis! För med godkänt Småskepparbevis i bak-fickan fick de behörighet att så snart det var tillfälle - och det blev i praktiken ofta! - fritt få föra J 10:a "inom synhåll från tornet", d v s ungefär så långt man såg av fjär-den utanför Marum räknat ända bortifrån Blåport, alltså Flottans "oljehamn" på Vätö bortom Tall-holmshålet i söder, till i norr en tänkt linje från "Tornet" förbi udden på Bernhards holme över till Vätö och Skägg-Arons vik. Nu kunde man se "båtar på fjärden hela tiden!", som någon sa. För de sjö-intresserade grabbarna blev sjö-verksamheten med Småskeppar-beviset som det uppnåe-liga målet en extra bonus: utöver att ha kommit till Sommarhemmet och Pojkstaden med allt vad det inne-bar, var man verkligen också på ett seglarläger! En ganska svår-slagen kombination!

Sommarhemmets hamn rymde en ansenlig flotta med bl.a ett antal minnesvärda pärlor. Gulbåten",.som syns i mitten framför roddbåtarna, var en s k campingbåt, inköpt redan 1939 och först försedd med en av
den tidens klassiska Archimedes-snurra, som för det mesta lät tala med sig. Senare fick hon en 40 hk Gray-Marine inombordsmotor.









Många båtar på fjärden.

 

Gott om kanoter och canaden-sare.    Foto: Björn Carle, 1958






 

Sjökort studeras noggrant.





 




Godkänt kanotprov, d.v.s. att ta sig ur kanoten efter vältning, fordrades för att få hyra båt.






 

Lars "Sudden" Sundin och Sven Salén i bryggtornet.

Studier i Kajutan.
 

En mycket användbar färdighet var att lära sig slå knopar.



 

Glada seglare.





 

På Hamnkontorets tak. Alla flaggor satta.

 

Semaforering övades flitigt.

En av sjöledarna, Fänrik Taube lär ut knopslagning.