Skötseln och vården av en egen-dom av Sommarhemmets storlek kräver helt naturligt mycket arbete, i vilket samtliga deltagare med-verkar under ledning av förvaltaren och arbetsledarna. Sålunda får varje deltagare medverka i skogs-, byggnads-, reparations- och målningsarbeten. Åtminstone någon gång måste var och en - på intendentens direktiv - delta i t ex "Kökshandräckning" (20 put), "Ved och matsalar" (14 put), "Praktiskt arbete" (12 put) eller som växel-telefonist (8 put). Det innebar att
diska efter varje måltid, att kärra mängder av ved liksom att duka och sedan städa matsalen, resp. att sköta växeln. Praktiskt arbete kunde även innebära underhåll och reparation av vägar och gångar, skogsarbete, stubbrytning. Ett extraknäck, inte ovanligt inför lördagkvällen (!), var vedhuggning.
Att bli av med sina put kunde nog någon uppleva som lite lättare. Det kunde räcka med att svära så att någon ledare eller assistent hörde det (1 put, vid kraftigare ed 2 put)
Höll man inte snyggt i sitt klädskåp kunde slantarna rinna iväg, för att inte tala om risken att snacka efter "Tystnaden" klockan 22.00. Ett exempel då man mycket gärna spenderade pengar var när man hyrde en kanot, en roddbåt eller en segelbåt. Lördagkvällsper-misen, t ex om man ville cykla norröver till Västra Edsviks tjejkollo för att dansa, kostade per timme! Guldput i sin tur var hedersbetalning efter utfört specialarbete.
Trädfällning.
Lars Eckerström transporterar timmer med häst 1952.
Takbygget till Synvillan påbörjas.
Riset måste också transporteras bort.
Kvistning.
De fällda träden transporteras bort.
Ture har fått hjälp med takläggningen.
Men först måste trädrötterna friläggas.
Måleriarbete.
Stubbrytning. En synnerligen slitsam och ansträngande sysselsättning.
Ture lägger mer tak.
Ett annat sätt att rengöra skottkärror
.
Brunnsgrävning 1950
Praktiskt arbete var inte alltid så populärt. Men hur gör man som ledare för att få en arbetsuppgift att te sig mera lockande och spännande? Jo, genom att göra ett nattprojekt, fick vi fart på spa-darna när vi skulle gräva en ny brunn i trädgården - för hand (!) på den tiden. Först anlitades Thure
Brunnsgrävningen påbörjas i Strålkastarljus.
Slitigt i lervällingen.
den tiden. Först anlitades Thure
Westerlund, en gammal rospigg, som tillsammans med en av ledarna, Pär Frank, fann platsen för några starka vattenådrors sammanflöde strax intill Sjö-villan. Vi började gräva och Thure stämplade gropen med plank. Sedan utsågs olika arbets-
Här har pojkarna kommit en bit på väg.
Brunnen klar!
lag som under nattpass mellan kl 21 och 02 i starka strålkastares sken omväxlande grävde, hissade upp jord och pumpade vatten som sipprade in. Den viktigaste belö-ningen var "supén" som väntade i matsalen efter arbetet till avund-sjuka kompisars nyfikenhet.
Gropen kläs in med plank.
Vaktchefen, växeltelefonister och nattvakter
Ett par stadiga, äldre medborgare utsågs till Vaktchefer, som förutom att leda växeltelefonisternas halv-dagspass i Vaktkontoret, hade olika receptions- och service-funktioner, inte minst att lämna ut de alltid välkomna breven och postpaketavierna till deltagarna. Men vaktchefens nog utåt sett mest spektakulära och också
viktigaste uppgift var att ansvara för stadens tidspassning. Den markerade han med "Tuten", en s.k pumptyfon, som man hörde vida omkring. Med en lång signal angavs fortlöpande dygnets olika hållpunkter och begivenheter. Alltifrån morgonuppstigningen kl 8, måltiderna osv till "Tystnad(en)" kl 22. Avvikande var signalen för
uppställning (09.15, 10.15 och 14.00) med sina två tutar, som oavvisligt betydde "Med språng till uppställningsplatsen!" Men utöver det kunde vem som helst, när som helst, men på eget ansvar, blåsa larm med tre tutar, något som tack och lov bara behövdes ett fåtal gånger genom åren, bl a vid en upptäckt skogsbrand.
Vaktchefen signalerar med "tuten."
Nattvakterna gör sig redo för nattens uppdrag, medan vakt-chefen "tutar för tystnad".
Vaktchefen gör sig redo för en tur med tjänstecykeln.
En växeltelefonist.