Högre allmänna läroverket för gossar å Norrmalm  (Norra Latin)

Norra Latin,

eller som det fullständiga namnet löd: Högre allmänna läroverket för gossar å Norrmalm, stod klart 1880 och låg under sin mer än hundra år långa verksamhetstid i den karakteristiska och kända skolbyggnaden med adressen Drottninggatan 71b på Norrmalm i Stockholm. Skolan bildades genom en sammanslagning med bland annat Klara skola och Stockholms gymnasium. Staden skänkte i början av 1980-talet byggnaden till LO, som lät bygga om den till ett modernt konferens-center.

Arkitektur

Byggnaden ritades i nyrenässansstil av Helgo Zetterwall och invigdes 1880 i närvaro av bland andra kung Oscar II och prins Eugen. Arkitekturen följer 1800-talets akademiska ritningstradition och använder två överglasade ljusgårdar i tre våningar med rundbågade arkadgångar och kringliggande lärosalar som planlösning. Hela kompositionen liknar ett dubblerat florentinskt renässanspalats. I mittaxeln anordnade Zetterwall den stora gymnastiksalen med två våningars höjd och ovanför låg aulan Fasaderna gestaltades kraftfullt accentuerad och i puts med olika ljusbeiga kulörer. Fasaden mot Drottninggatan är byggnadens entrésida.

Nedläggning

Den välrenommerade skolan lades ner 1982 efter 102 år av undervisning. Nedläggningen kunde genomföras sedan byggnaden och fastigheten hade överförts i Stockholms stads ägo och skedde under en tid då LO-ledningen starkt drev tanken att förvärva byggnader i området kring Norra Bantorget. Fastigheten överläts sedan till LO av den socialdemokratiska majoriteten i stads-fullmäktige, ett beslut som kom att kritiseras och livligt debatteras då det uppfattades som en stadens vängåva till LO.

Efter överlåtandet användes skollokalerna under två år som undervisningslokaler för det nybildade Tensta gymnasium. Undervisningen skedde då under det tillfälliga namnet "Tensta gymnasium i Norra Latin" fram till dess att Tensta gymnasiums skollokaler i Tensta hade färdigställts.

1989

Byggdes skolan om till ett modernt konferenscenter, med namnet CCC (City Conference Center). Detta låg i LO-organisationens regi och med 85% av aktierna fördelade på de större LO-förbunden. I Norra Latin finns numera 30 möteslokaler i olika storlekar.                                          (Källa:Wikipedia)

                                                                                                                                                        
Här är några användbara länkar.
www.stockholmskallan.se/Soksida/?advanced=1&ft=norra+latin
www.stoccc.se/referenser/referenser/norra-latins-konstskatter.html

Mer historik

Norra Bantorget

Så sent som 1850 bestod den plats som idag utgör Norra Bantorget av ogenomträngliga snår, dy och sly. Denna sumpmark kantades av två fängelser som låg där Folkets Hus nu ligger. Mitt emot fängelseområdet, där Norra Latin senare kom att uppföras, låg en lummig lustpark i engelsk stil och en köksträdgård som Svenska Trädgårdsföreningen anlade 1830. För tillkomsten av Norra Bantorget spelade järnvägsbygget en avgörande roll. 1866 öppnades sträckan Stockholm-Uppsala på Norra stambanan för tågtrafik, och i anslutning till denna ville man ha ett salutorg. 1867 var det nya torget färdigt och döptes till Norra Bantorget.

Norra Latin

Drottning Kristinas gymnasium på Riddarholmen hade blivit på tok för litet på 1880-talet och Stockholm stod utan läroverk. Till och med lilla Västerås hade ett större läroverk än landets huvudstad, så när Norra Latin byggdes satsade staden ordentligt. Tomten vid Norra Bantorget köptes 1872 av Barnhusdirektionen för 300.000 kronor. Detta trots att man kunde fått en annan tomt, åtta minuter längre bort från centrum, för 30.000 kronor. Dåtidens mest berömde arkitekt, Helgo Zettervall, anlitades. Han ritade och uppförde skolan i palatsliknande nyrenässansstil. Totalt kom kostnaden för tomt, byggnad och inredning att överstiga 1.135.000 kronor.

Oscar II invigde

Vid invigningen den 3 september 1880 höll ärkebiskopen invigningstalet och kung Oscar II var närvarande. Kungen visade för övrigt länge ett stort intresse för skolan. Många av lärarna hade nog varit tacksamma för ett något blygsammare engagemang. Oscar II kom nämligen inte bara ofta oanmäld på besök, han stegade dessutom rakt in i klassrummet och hade synpunkter på undervisningen.

Norra Latin var länge en överklasskola, trots att det från början inte var meningen att den skulle bli det. Förklaringen till dess "förnämlighet" var främst dess läge. I city bodde mest storborgare och ämbetsmän.Så småningom började dock skolan att ta in gossar från andra stadsdelar, men mycket länge var det "fint" att vara Norra Latinare. TV-journalisten Lars-Gunnar Björklund, gammal Norra Latinare, skrev i sin bok  "En skola för livet":  "Arbetarpojkarna från övre Norrmalms getton var lika sällsynta på Norra Latin som tse-tse flugor på nordpolen. Men in kom vi. Inte i en strid ström, utan fast mer som undantag som bekräftade regeln" Norra Latin var de klassiska språkens högborg. År 1918 föreslogs det att Norra Latin skulle bli ett samlyceum, öppet även för flickor, men trots att förslaget godkändes skulle det dröja ända till 1961 innan flickorna gjorde sitt inträde.
 

Norra Latin kom att bli en mycket modern skola med inslag av social ingenjörskonst. Norra Latin hade landets första skolbespisning och föräldraföreningen anställde Sveriges första skolkurator, Sigge Bruce, på 40-talet. Skolan var också en av de första skolor som startade elevråd.                     

(Källa:CCC)

Historik. Källa okänd.

NORRA LATIN

Den tomt i kvarteret Barnhuskällaren, som inköptes för det blivande Norra Latin, betingade ett tio gånger högre pris än en tidigare föreslagen byggnadsplats i det oregle­rade området mellan gamla Tekniska Högskolan och Upplands­gatan. Man fann den tomten alltför oansenlig och inköpte år 1876 kvarteret Barnhuskällaren, inte blott den östra delen mot Drottninggatan utan också den västra delen, som ansågs behövlig till exercisplats för både skolans och stadens räkning - man befann sig ännu i en livlig skarpskyttetid efter det fransk-tyska kriget.  Att denna väl­diga gård, som alltjämt är en av de friaste i Stockholm, var ledig till försäljning berodde på att den långt fram i historisk tid varit otillgänglig för bebyggelse. Här gick ända mot mitten på 1800-talet huvudstadens egentliga gräns i nordväst. Den öde utkanten "mellan Rörstrandsvi­ken (nuv Klara sjö) och borgarnes tomter på "västre mal­men" innehades sedan 1620-talet av det tukt- och barnhus, vars uppgift var att omhänderta de urspårade och över­givna människor, som i oroväckande grad började samlas i det dåtida Stockholm. På den av kronan skänkta marken växte här upp ett virrvarr av bostads- och gudstjänst­lokaler, av verkstäder, "källare" och bodar på Barnhus-gatans båda sidor, av trädgårdar och blekerier, tegel­bruk och fisken på ömse sidor viken. Här skymtar ett vimmel av hitte- och fattigbarn i hundraden, av lösdriva­re, som med tiden fick sitt eget tukthus, av förbrytare, som inspärrades i en smedjegård, av fabrikanter, krögare, av kyrkobesökare och nöjesfirare. På den plan, där norra­latinarna i dag sparkar sin boll, företogs då nattliga razzior i de skumma gränderna för att "uppfånga slödd­ret". Dystrare ändå var de dödsdömdas färd från smedje­gården till avrättsplatsen bortom Söder. Så småningom omorganiseras den dystra anstalten, de äldre barnen, som ofta förvildats, utackorderades på landet och de yngre fick till sist en planmässig vård. Fängelset kvarblev till omkring 1895.

Den Svenska Trägårdsföreningen, som bildats på 1830-talet, omskapade den östra delen av området till en grönskande lustpark i engelsk stil men den västra till en köksträdgård. Omkring 1840 uppfördes på bägge sidor om den stora gången mot Drottninggatan två paviljonger. De förbands med ett järnstaket, genom vilket än i dag en av stadens kanske mest tilltalande gårdsvyer skymtar. Teater förekom i en "salong" mitt för ingången, den be­römda källaren Fenix anordnade "konserter och briljan­ta fyrverkerier". I den stora parken lustvandrade Stockholms borgare, njutande av världskända dirigenters konserter i en öppan paviljong, belägen ungefär där skolans entréhall i dag ligger. Paviljongerna uppläts på 1870-talet för en tid av Artur Hazelius samlingar, början till det kommande Skansen och Nordiska Museet. Arkitekten Helgo Zettervall, en av sin tids mest berömda, fick uppdraget att uppföra Norra Latins byggnad i floren­tinsk renässansstil.

"Öppna längor " vetter som i Södern mot stora ljusgårdar, De bärs i bottenvåningen av vresigt låga valv men därovan av spänstiga bågar, som verknings­fullt lyfter sig över varandra, De låga räckena under­stryker kolonnernas lätta resning, och trappornas ring­lande oval i mitten på en gång bryter och möjliggör det väldiga rummets enhet. Dagrar och skuggor spelar genom glastaken mellan bågvalven i korridorerna, som tänkes livade av ett ständigt myllrande arbetsliv". I september 1880 invigdes Norra Latin i närvaro av konung Oscar II och ett stort antal representanter för huvudstadens o­lika kulturinstitutioner. Zettervalls smått genialiska tanke att i en byggnad i klassisk stil placera en skolverksamhet, anpassad till tidens pedagogiska krav, väckte stor uppmärksamhet och imponerade på alla. Hans väl genomtänkta byggnad har, trots sina tungt klassiska drag, alltid fungerat till nytta och nöje för såväl lärare som elever. Norra Latins hus anses numera så värdefullt, att man förklarat det som ett kulturminnesmärke, som inte får förändras eller rivas. Norra Latin gynnades redan från början av olika kultur­institutioners konstintresse. Den gamle norralatinaren Carl G Laurin medverkade till att pryda skolans lokaler med reliefer och reproduktioner m m av representativ konst. Målarprinsen Eugen stimulerade sina konstnärsvän­ner att förädla interiören med ståtliga, tavlor: Ruben Liljefors `Sträckande svanar och Carl Larssons Korum. Själv bidrog han med två momumentalmålningar: Sommar­natt och Parkmotiv från Tyresö. Mecenaten John Unman skänkte skolan en stor samling reproduktioner av äldre stockholmiana. I senare tid har konstsamlingen generöst utökats genom Stockholms skoldirektions försorg. Genom dessa olika, konstverk har Norra Latin fått en estetisk utsmyckning, som gör arkitekturen största möjliga rätt­visa.

Vår historia

Norra Latin och Folkets Hus ligger inte bara mitt i Stockholm, det är byggnader som båda spelat stor roll i Stockholms historia och framväxt till en modern storstad.  Så sent som 1850 bestod den plats som i dag utgör Norra Bantorget av ogenomträngliga snår, dy och sly. Denna sumpmark kantades av två fängelser som låg där Folkets Hus nu ligger. Mitt emot fängelseområdet, där Norra Latin senare kom att uppföras, låg en lummig lustpark i engelsk stil och en köksträdgård som Svenska Trädgårdsföreningen anlade 1830.
För tillkomsten av Norra Bantorget spelade järnvägsbygget  en avgörande roll. 1866 öppnades sträckan Stockholm - Uppsala på Norra stambanan för tågtrafik och i anslutning till denna ville man ha ett salutorg. 1867 var det nya torget färdigt och döptes till Norra Bantorget.

När Norra Latin byggdes satsade staden ordentligt. Dåtidens mest berömde arkitekt, Helgo Zettervall anlitades. Han ritade och uppförde skolan i palatsliknande nyrenässansstil. Totalt kom kostnaden för tomt, byggnad och inredning att överstiga 1.135.000 kronor
Vid invigningen den 3 september 1880 höll ärkebiskopen invigningstalet och kung Oscar II var närvarande.  Att gymnastik var ett viktigt ämne visades inte minst av att gymnastiksalen - numera känd som Pelarsalen - placerades mitt i byggnaden och tilldelades två våningars höjd. Gymnastik- salen kunde även stoltsera med Stockholms första tennisbana. Ett annat storslaget rum är aulan, där den ursprungliga trettonstämmiga orgeln finns kvar. Den har dock renoverats och återinvigdes 1997.  I aulans halvcirkelformade utbyggnad hänger prins Eugens 15 meter breda naturromantiska målning Sommar från 1904.

Norra Latin var de klassiska språkens högborg. År 1918 föreslogs det att Norra Latin skulle bli ett samlyceum, öppet även för flickor. Trots att föreslaget godkändes, skulle det dröja ända till 1961 innan flickorna gjorde sitt inträde.  Norra Latin kom att bli en mycket modern skola med inslag av social ingenjörskonst. Norra Latin hade landets första skolbespisning. Föräldraföreningen anställde Sveriges första socialkurator på 40-talet. Skolan var också en av de första som startade elevråd.
I takt med att city kontoriserades, blev elevunderlaget allt magrare. 1984 flyttade hela skolverksamheten ut till Tensta och 1989 öppnade Norra Latin sina portar igen, nu som konferensanläggning.
 

Konsten i Norra Latin

Den södra ljusgården på entréplanet domineras av prins Eugens monumentalmålning "Den ljusa natten" från 1899. I aulans halvcirkelformade utbyggnad hänger samme konstnärs "Sommar" från 1904. På andra våningen i södra ljusgården finns Carl Larssons freskomålning "Skolgossarnas korum" från 1901. På våningen ovanför hänger Bruno Liljefors "Sträckande svanar" från 1900.
I motsatt ända av huset, i den norra ljusgården, återfinns Axel Törnemans väggmålning "Engelbrekt vid Arboga riksdag" vilket är en fullskaleskiss till en av muralmålningarna  i riks- dagshuset. I Norra Latin finns ocks bland andra Eugéne Jansson, Otto Hasselbom och Hildur Hult representerade. Många av målningarna är porträtt av våra mest kända arbetardiktare, t.ex. Ivar Lo Johansson, Harry Martinsson och Eyvind Johnsson.
Även modernare konstnärer finns att beskåda i Norra Latin. I samband med den invändiga renoveringen av huset 2004-2005 gjordes även matsalarna om och har nu prytts med nyare verk ur samlingarna. Till exempel så är en av salarna utsmyckad med målningar av Peter Dahl och i en annan finns burleska porträtt av generaler av italienaren Enrico Baj.