Bussen
En stor händelse var när "Bussen" kom till Sommis 1957. Den var en av Stockholms Spårvägars, SS, 10 utrangerade "F4:or", ledbussar av märket Alfa Romeo, som hade trafikerat sträckan Slussen via Hornsgatan och Liljeholmsbron till Gröndal. Den hade linjenummer 98 och ersatte spårvagnslinje 18. Bussarna togs snart ur trafik, beroende på bl.a. dålig värme och att det var många klagomål på att de skakade och vibrerade.
Genom välvilligt tillmötesgående från Stockholms Spårvägar, hade sommarhemmet fått övertaga ovanstående buss. Den tillhörde det antal bussar som några år tidi-gare inköptes från Alfa Romeo-verket i Milano och insattes i trafik på söder och södra förorterna. Av trafiktekniska skäl, kunde bussen ej längre användas, varför vi efter förhandlingar med SS fick inköpa den för en synnerligen blygsam summa.
Bussen som väger 24 (tjugofyra) ton och är 17 (sjutton) meter lång, skall torsdagen den 16 maj 1957 transporteras ut till sommar-hemmet. Bogseringen ombesörjes av SS med biträde av pojkar i
Bussarna, 10 st. som inköptes från Italien kom till Stockholm på järn-vägsvagnar. Den vi berättar om nedan var den enda som inte skrotades.
Bussen har kommit på plats.
I sin glans dagar var bussen så här stilig. Man behöll SS röda original-färg.
gymnasiet. Med bogsertruck och kopplingsstång uppgår eki-paget till 26 (tjugosex) meter och väger c:a 28 (tjugoåtta) ton.
Då transporten är en av de längsta som företagits genom roslagen, har ett omfattande planerings-arbete varit nödvändigt. I samråd med länsstyrelsen och vägförvalt-ningen, har faställts en färdplan som noggrannt utprovats. Riks-vägen till Norrtälje kan på grund av för svaga viadukter inte användas på vissa sträckor, varför omvägar måste tas på olika ställen. Transporten kommer att bli mycket tidsödande, då maxfarten är endast 15 km/tim. För förvarning av mötande och omkörande trafik,
Bogseringen genomfördes med en av SS (Stockholms Spårvägar) specialtruckar försedd med drag-stång.
Bussen var en smula svårstädad, så man fick bära ut en del möbler för att komma åt ordentligt. Här är de på väg in igen.
Arbetsedare 1957 var Johan Wallin som här tittar ut från bussen.
medföljer 2 bilar som har att tillse att vissa tillfartsvägar avstängs under viss tid. Färden till Väddö över Rimbo, kommer förmodligen inte att möta några större hinder. Värre blir det på Björkös smala ochh slingrande vägar. Vi har dock genom ortspressen meddelat allmänheten vad som komma skall.
Bussen skall uppställas på sommarhemmet, där den kommer att bli en bra förläggning för de mindre pojkarna. Omfattande schaktningsarbeten har genom pojkarnas försorg, utförts på sommarhemmet under påsklovet.
Genom SS försorg bogserades bussen till Sommis försommaren 1957 och býggdes om till luckorna 2 och 3 som dessförinnan legat i Sjövillans övervåning. Här ett akut stopp för transporten p.g.a. svag vägkant. Länsstyrelsen hade till-delat oss speciella, ofta mindre vägar, för att inte störa den ordi-narie trafiken för mycket.
Dammsugning av bussen. Den
fick två luckor, 2 och 3 och var de enda luckor som fick använda dammsugare!.
2013 Främre delen av bussen återfunnen! Även bakre delen är hittad!
2018 mars Svenska Spårvägssällskapet informerar att en ev. restaurering av bussen skulle bli alltför kostsam, varför det som är kvar av bussen kommer att skrotas.
Efter sommaren 1965 fyllde egentligen inte Sommis f d SS-tråd- och -ledbuss någon funktion, i varje fall inte längre som förlägg-ning. Så något av åren kring 1970 gav Chefen den på Björkö-Arholma välbekante mekanikern, verkstadsägaren och fixaren Lennart Blomdin i uppdrag att forsla bort den. På plats på Sommarhemmet kapade han först av bussen, behöll och ställde upp den främre delen på sin verkstads-tomt som förråd ovanför backen bortom kyrkan, (kanske ni minns), men den aktre delen gav han bort till en kompis i branschen som tänkte använda den som sommar-stuga i Tierpstrakten..
Via en hobbytidning, Classic Motor som vi fått tips om, vet vi numera att historien om Sommarhemmets gamla trådbuss inte tar riktigt slut i och med det, för även gamla utrangerade lokaltrafikbussar har sina fans. Och beskyddare. En vacker dag 2013 slumpade det sig nämligen så, att en av Svenska
Bussens framdel lastad.
Bussen i trafik vid Sussen. Bilen intill är en Kaiser.
Spårvägssällskapets entusiaster och medlemmar råkade befinna sig på en gata i Uppsala, då han fick syn på en större transport vars last bestod av en bussraritet: en gammal "F 4:a". En f.d. SS-tråd-buss som han direkt kände igen och som den han och hans vänner letat efter i många år. Här stod den nu på en transporttrailer. (se bild ovan!) En spontan ingivelse omsattes genast i en språng-marsch och livliga armviftningar, som tursamt nog gav ögonkontakt med den först undrande och strax också ganska skeptiske dragbils-chauffören. För transporten visade sig vara på väg till Skrotcentralen i Uppsala! Nu följde ihärdiga över-talningsförsök för att bussen kanske ändå skulle kunna räddas från en sorglig skrotningsdöd. Bland annat ett långt och till slut lyckosamt telefonsamtal med Skrotcentralen. Resultatet blev att man gav EN veckas respit, men inte längre! Mot utfästelse och högtidligt löfte att bussen skulle
Bakdelen återfanns i en skogsdunge i Tierpstrakten.
Bussen hade SS röda färg. För-stora bilden, så står en del fakta om bussen till vänster.
tas över med fullt ägaransvar som inkluderade vidare bortforsling från Uppsala!
Så skedde! Men, bussens bakre del? Den saknades ju! Kunde den finnas kvar någonstans? I så fall var? Men är man entusiast så är man! Via en del tur och lite de-tektivarbete fick man nys om Lennart Blomdin ute på Björkö. Men denne kunde bara meddela att hans gamle vän i Tierp var avliden. Så nu fick man försöka fråga sig fram på byn i Tierps-trakten. Och faktiskt, om också långt om länge, fann man bak-delen!
Mossig och halvt övervuxen av sly uppställd i en skogsdunge. (se bild). Idag befinner sig bussens båda delar i gott förvar på Spår-vägsmuseet i Malmköping. Ägare är Svenska Spårvägssällskapet som till att börja med har planer på att "renovera den kosmetiskt".
Visst ska det bli intressant att få veta fortsättningen för “Sommar-hemmets buss”?
Den eleganta Italienska tråd-bussen var speciell i flera avse-enden. Förarstolen var placerad mitt framför vindrutan. Föraren hade bara en pedal! Man gasade på vanligt sätt, men lättade man lite på pedalen blev det friläge och släppte man upp den helt, så bromsade man.
Passagerarstolarnas säten och ryggstöd var utförda av tvinnade pappers-snören! Stolarna pla-cerades senare i Kajutan.