Flickorna på Västra Edsvik  

Text och foto: Lennart Eksell

Minnen från Sommis väcks till liv. Västra Edsvik var något så spän-nande som en flickkoloni. Ett spännande och kittlande ställe att besöka. Sommar var det redan, med alla sommarängars dofter och blommor. Vid tolv års ålder började ju intresset för flickor att väckas till liv. De var ju så fina och vackra i sina ljusa sommarklänningar. Och minst lika fnissiga som vi pojkar som kommit till Västra Edsvik på en oändligt lång promenad genom 

djupa och grandoftande skogar.
Det var verkligen spännande. Hur gör jag? Vad skall jag prata med en tjej om? På lördagskvällen var det dans till grammofon. Alla flickor var uppklädda och stod uppradade längs ena långväggen. Alla vi pojkar stod längs den andra långsidan. Så lades pickupen på skivan. Musiken startade: Alla pojkar förflyttade sig till den andra sidan och bjöd artigt upp en flicka för att dansa med. När det blev

"för varmt" så tog jag mod till mig och lotsade den sköna "ut i friska luften."  Då fick man hålla handen och kramas lite grann. Vilken underbar känsla! Själv lyckades jag ta några foton på kvällens vackraste flicka. Se bilden ovan. Notera hur väninnorna diskret håller sig vid sidan för att inte störa. Vad flickan  hette? Det har jag tyvärr glömt, men inte den kvällens speciella känsla. Den räckte mycket länge...

NYHET!  Nu år 2017 i november ringer telefonen hos mig, Lennart, som tagit ovanstående bild för c:a 60 år sedan. Hon som ringer berättar att hon vet att flickan på bilden heter Britt-Marie Engberg. Hon som ringde heter Christina och dessa två flickor är systrar!  Det var en trevlig överraskning efter så många år!

På Sommis fanns något som kallades för Stadslotteriet. Vid en av dragningarna innebar högsta vinsten att få bjuda en flicka från Västra Edsvik på middag. I matsalen på Sommis! Omgiven av hur många grabbar som helst fick vinnaren inta måltiden sittandes mitt i matsalen. Uppassad av för tillfället inkallad serveringspersonal. Det var en mycket speciell upplevelse att det plötsligt fanns en tjej mitt bland alla grabbarna. Jag kan nog utan överdrift påstå att vi alla var väldigt avundsjuka.

Vad flickan hette? Även hennes namn har jag glömt. Sommispensionärens efternamn var Arnebo, men förnamnet har jag glömt.