Han var vår ungdoms fantomen!
Minnesord av Lars-Gunnar Björklund
 

Sigge Bruce 1916 - 1989  

Av Lars-Gunnar Björklund
 

Sigge Bruce är död. Alla put är slut. Skägg-Arons hydda jämnad med marken. Guden Jönsson är en moloken träspillra. Bastun har slocknat och ingen fixar något nytt 12-spel. Gamla Sindra har pumpat sitt sista astmatiska båthjärtslag. Synvillan är såld. Tjejkollos busnätter har övergått i en fånig modern gryning. Seglen är revade på Långedragsjullarna och Jolly Roger nedhalad utanför Kajutan. Kompostens pressar har stannat för gott och det finns inte längre någon som kollar om man har tvättat örona. Nattvakterna har hängt in batongerna och Populära Punkten är ett frågetecken. Inga jättetårtor i pris och ingen som väcker en halv två på natten och påstår att Marsmänniskor landat i skogen. Och ormarna i gödselgropen bakom logen har ringlat bort. Banken går inte att råna längre och de sista hyvelspånen i verkstan försvann med Thure Westerlund.

Olle Törnberg har stängt ferieskolan, isjakten har vittrat sönder och flottbesöken upphört. Gräset vajar manshögt på idrottsplatsen och Sommarhemmets Rundradio sprack i eterexplosionen. Ingen lägger längre raketer bakom torrdassen, skogsgolfens emaljhandfatshål är sönderrostade och skokrigsammunitionen, dojorna, ligger väl i någon container någonstans.

Sigge Bruce. Uppfostrare, utbildare, reservfarsa, inspiratör, välgörare, humorist, psykolog, lärare, polare, mytfigur. Sigge Bruce finns inte längre. Han var ju vår ungdoms Stålmannen, Fantomen och Mandrake i en evigt existerande person. En sån kan inte dö. Han som läste våra tankar, han som styrde våra steg. CHEFEN på Norra Latins Sommarhem. Pojkstaden vid Ålands hav.

Nä, han är inte död, Sigge. Inte hos oss. Inte hos Alter och Nippe, Chrisse och Jo-Jo, Magnus, Pärtan, Firre, Ballongen, Putas, Sudden, Såppan, Uffe och alla dom tusen andra som han lyckades göra folk av. Dom är polischefer och generaldirektörer och generaler och företagsledare och journalister, artister och knegare. Dom som upptäckt att dom är inne i livets andra halvek, men ändå förmår att begripa vad vår vän Sigge Bruce menade med sina från latinet korpade visdomsord: "Pojkar äro alltid pojkar och skall alltid förbliva pojkar".
   
                             
Ur Dagens Nyheter 18 oktober 1989.

Vid Sigge Bruces begravning den 26 oktober 1989,

fylldes Adolf Fredriks kyrka av gamla elever, sommarhemsgrabbar och lärare. Griftetalet hölls av Pastor primarius Gösta Wrede, student i Norra Latin 1947.

Han yttrade bland annat:  "Sigge Bruce levde mitt i livet. Så upplevde vi honom i Norra Latin och på sommarhemmet, en gång Pojkstaden vid Ålands hav. Det fanns i hans gestalt, i hans sätt att tala och vara, en naturlig vitalitet, som verkade fullkomligt övertygande och vägledande för de unga, som själva ville leva mitt i livet. Till detta kom hans självironi och genuina humor, som rätt så effektivt neutraliserade honom till en människa som andra och motverkade all hjältedyrkan, åtminstone hos de äldre unga och de mer eftertänksamma.

Hans gärning blev aldrig att utveckla sig själv på andras bekostnad men däremot blev hans livsverk att utveckla andra på sin bekostnad, med arbete, iver, omtanke. Som sådan blev han en förebild. Så var han en verklig Kurator, med alla de lysande nyansytor som detta ord hade. Han var den förste i den främsta av högre skolor, i varje fall för oss norralatinare. Vi inser betydelsen av att han fanns i skolan och verkade där på sitt sätt, bland villrådiga stockholmsungdomar, i deras problem.

Rektorerna insåg vilket stöd de hade i sin kurator när det gällde att hålla ihop skolan. Lärare och andra personalgrupper förstod detsamma. Alla hade de ju i kuratorn en boren förhandlare och diplomat i sin krets. Så innebar han kontinuitet och sammanhang för Norra Latin. Livskvalitet i Sigges fall var, utan att beskriva det med några överord: tjänande, vara till för andra och finna livets mening i det."

Minnesmedaljong i Norra Latin.
 

Minnet av Sigge Bruce har av Norra Latinstiftelsen hedrats med en brons-medaljong som placerats strax intill hans gamla kuratorsexpedition i den
f.d. skolbyggnaden. Medaljongen, ca 50 cm i diameter, är komponerad av konstnären Lars Hammarström  och utförd av konstgjutarmästare Gunnar Pettersson. Den avtäcktes den 10 april 2002
.