Sjölivet på Sommarhemmet

"Gulbåten", var en s k campingbåt, inköpt redan 1939 och först försedd med en den tidens klassiska Archimedes-snurra, som för det mesta lät tala med sig. Senare fick hon en 40 hk Gray-Marine inombordsmotor.
 






"Chefsfartyget" Sindra,
som Sigge hade fått efter sin gudfar sjökapten Gustaf Gustafsson, var byggt på Lövsholmsvarvet på 1920-talet åt B A Hjort ("Bachos" grundare). Sista motorn var en 75 hk Penta EC6. Hon var fantastiskt "snäll-styrd", kunde vända på en femöring.

Vi fortsätter att citera ur minneslistan där Sigge beskriver Pojkstadens alla möjligheter som väntar pensionären.
 

...Goda badmöjligheter med tillfälle till undervisning och provtagning i simmning, dykning, liv- räddning mm. Långgrund badstrand för icke simkunniga. Sommarhemmet är väl utrustat med badmateriel: 14 badbåtar, badflottar, surfingbräden, vattenskidor mm. Vattenpolobana, stockbastu.  All badning och vattensport sker under betryggande kontroll av speciellt utbildad personal med tillgång till ändamålsenlig livräddnings- och bärgningsmateriel...

 

...Undervisning i segling, rodd, sjömanskap, semaforering, navigation m.m. under ledning av en officer som ställs till Sommarhemmets förfogande av Kgl Flottan. Varje deltagare får om möjligt följa med seglingar och utfärder med hemmets fem segelbåtar. I hamnen finns dessutom fyra motorbåtar, två slupar, åtta roddbåtar och 21 kanoter...

Seglingens och sjölivets många upplevelser


"Livbåten", som skänktes till Sommarhemmet 1958 av Grängesbergsbolaget, hade en gång hört till rederiets last- och skolfartyg m/s SAREK och var först försedd med en råoljemotor, Skandia 13, som vi snart bytte till en Albin AL23.

Under det tidiga 40-talet hade Sommarhemmet en skärgårdskryssare, "40:an" ZULEIKA. Hennes efterföljare var de med tiden fyra Långedragsjullarna, J:10-orna 108, 249 och 274, som -65 kompletterades med 146:an. Liksom Sländan var de från 40-talet. Stjärnbåten, 277, hade tillhört och skänktes -57 av bröderna Salén.

För segling närmare Sommarhemmets hamnområde inköptes på 60-talet två Långedragsekor och någon Optimistjolle. Ytterligare ett par båtar skänktes till Sommarhemmet genom åren. Under många somrar lånade dessutom Kgl Flottan ut "valbåtar" / 10-huggare och slupar som vi både seglade (ketch- eller ibland loggertriggade) och kämpande rodde.

De populära dagsseglingarna gick t ex i Arholmaskärgården eller till Havssvalgets öar eller till Söderarms- eller Tjocköskärgårdarna.

Återkommande programpunkter "i Hamnen" var alltså förutom undervisningen i segling och sjö- manskap, sjömaning (sjömansarbeten och knopslagning), semaforering, rodd, paddling, simning, vattenpolo liksom lustifikationer som "badbåtsbandy", "bryggdragkamp" m.m.

Seglingen var förstås populärast! Att så snart som möjligt få segla på egen hand med någon eller några kompisar var nog drömmen för alla. Men kravet var under många år att man först måste erövra "Långedragscertifikatet" för att självständigt få gå ut med någon av segelbåtarna. Men det goda syftet bakom certifikatet motverkades nog ibland av de högt ställda kraven på kunskaper i navigation. Ibland erövrades inte certifikatet förrän först mot slutet av perioden och över tiden visade det sig, att certifikatinnehavarna trots allt inte blev så många som man hade tänkt sig!

Den som tog initiativet till ett mycket lyckat alternativ till certifikatet var Gustaf, "Gutte" Taube, "fänriken" sommaren -59, som inrättade "Småskepparbeviset". Kravet på färdighet i segling var desamma som för certifikatet, men för att klara beviset reducerades navigationsmomentet till väjningsreglerna och reglerna om lanternföring. Certifikatkursen blev nu istället en kvalificerad högrekurs för dem som ville gå vidare och skaffa sig goda navigationskunskaper.

Småskepparbeviset sporrade nu mängder av grabbar att lära sig segla ute på Sommis! För med godkänt Småskepparbevis i bakfickan fick de behörighet att så snart det var tillfälle - och det blev i praktiken ofta! - fritt få föra J 10:a "inom synhåll från tornet", d v s ungefär så långt man såg av fjärden utanför Marum räknat ända bortifrån Blåport, alltså Flottans "oljehamn" på Vätö bortom Tallholmshålet i söder, till i norr en tänkt linje från "Tornet" förbi udden på Bernhards holme över till Vätö och Skägg-Arons vik. Nu kunde man se "båtar på fjärden hela tiden!", som någon sa. För de sjöintresserade grabbarna blev sjöverksamheten med Småskepparbeviset som det uppnåeliga målet en extra bonus: utöver att ha kommit till Sommarhemmet och Pojkstaden med allt vad det innebar, var man verkligen också på ett seglarläger! En ganska svårslagen kombination!

Sommarhemmets hamn rymde en ansenlig flotta med bl.a ett antal minnesvärda pärlor. "Gulbåten",.som syns i mitten framför roddbå-tarna, var en s k campingbåt, inköpt redan 1939 och först försedd med en av den tidens klassiska Archimedessnurra, som för det mesta lät tala med sig. Senare fick hon en 40 hk Gray-Marine inombordsmotor.

Lars "Sudden" Sundin och Sven Salén i bryggtornet.

Gott om kanoter och kanadensare. 
Foto: Björn Carle, 1958







 

Semaforering övades flitigt.

En mycket användbar färdighet var att lära sig slå knopar.




 

Fänrik Thomas Osvald och Per "Sparris" Silfversparre ombord på Sindra.




Godkänt kanotprov, d.v.s. att ta sig ur kanoten efter vältning, fordrades för att få hyra båt.


 













.
 

På Hamnkontorets tak. Alla flaggor satta.



 

Studier i Kajutan.

Sjökort studeras noggrant.





 

En av sjöledarna, Fänrik Taube lär ut knopslagning.