Praktiskt arbete

Skötseln och vården av en egendom av Sommarhemmets storlek kräver helt naturligt mycket arbete, i vilket samtliga deltagare medverkar under ledning av förvaltaren och arbetsledarna. Sålunda får varje deltagare medverka i skogs-, byggnads-, reparations- och målningsarbeten. Åtminstone någon gång måste var och en - på intendentens direktiv - delta i t ex "Kökshand-räckning" (20 put), "Ved och matsalar" (14 put), "Praktiskt arbete" (12 put) eller som växeltelefonist (8 put). Det innebar att diska efter varje måltid, att kärra mängder av ved liksom att duka och sedan städa matsalen resp. att sköta växeln. Praktiskt arbete kunde även innebära underhåll och reparation av vägar och gångar, skogsarbete, stubbrytning. Ett extraknäck, inte ovanligt inför lördagkvällen (!), var vedhuggning.

Att bli av med sina put kunde nog någon uppleva som lite lättare. Det kunde räcka med att svära så att någon ledare eller assistent hörde det (1 put, vid kraftigare ed 2 put). Höll man inte snyggt i sitt klädskåp kunde slantarna rinna iväg, för att inte tala om risken att snacka efter "Tystnaden" klockan 22.00. Ett exempel då man mycket gärna spenderade pengar var när man  hyrde en kanot, en roddbåt eller en segelbåt. Lördagkvällspermisen, t ex om man ville cykla norröver till Västra Edsviks tjejkollo för att dansa, kostade per timme! Guldput i sin tur var hedersbetalning efter utfört special-arbete.

Trädfällning.

Kvistning.

Stubbrytning. En synnerligen slitsam och ansträngande sysselsättning.

Lars Eckerström transporterar timmer med häst 1952.

De fällda träden transporteras bort.
 

Takbygget till Synvillan påbörjas.

Ture har fått hjälp med takläggningen.

Men först måste trädrötterna friläggas.
 

Riset måste också transporteras bort.
 

Måleriarbete.

Ture lägger mer tak.

Ett annat sätt att rengöra skottkärror.

Brunnsgrävning 1950
 

Praktiskt arbete var inte alltid så populärt. Men hur gör man som ledare för att få en arbetsuppgift att te sig mera lockande och spännande? Jo, genom att göra ett nattprojekt, fick vi fart på spadarna när vi skulle gräva en ny brunn i trädgården - för hand (!) på den tiden. 

Först anlitades Thure Westerlund, en gammal rospigg, som tillsammans med en av ledarna, Pär Frank,  fann platsen för några starka vattenådrors sammanflöde strax intill Sjövillan. Vi började gräva och Thure stämplade gropen med plank. Sedan utsågs olika arbetslag som under nattpass mellan kl 21 och 02 i starka strålkastares sken omväxlande grävde, hissade upp jord och pumpade vatten som sipprade in. Den viktigaste belöningen var "supén" som väntade i matsalen efter arbetet till avundsjuka kompisars nyfikenhet.

Brunnsgrävningen påbörjas i Strålkastarljus.

Gropen kläs in med plank.

Brunnen klar!

Här har pojkarna kommit en bit på väg.

Slitigt i lervällingen.

Vaktchefen, växeltelefonister och nattvakter

Ett par stadiga, äldre medborgare utsågs till Vaktchefer, som förutom att leda växeltelefonisternas halvdagspass i Vaktkontoret, hade olika receptions- och servicefunktioner, inte minst att lämna ut de alltid välkomna breven och postpaketavierna till deltagarna. Men vaktchefens nog utåt sett mest spektakulära och också viktigaste uppgift var att ansvara för stadens tidspassning. Den markerade han med "Tuten", en s k pumptyfon, som man hörde vida omkring. Med en lång signal angavs fortlöpande dygnets olika hållpunkter och begivenheter. Alltifrån morgonuppstigningen kl 8, måltiderna osv till "Tystnad(en)" kl 22. Avvikande var signalen för uppställning (09.15, 10.15 och 14.00) med sina två tutar, som oavvisligt betydde "Med språng till uppställningsplatsen!"
Men utöver det kunde vem som helst, när som helst, men på eget ansvar, blåsa larm med tre tutar, något som tack och lov bara behövdes ett fåtal gånger genom åren, bl a vid en upptäckt skogsbrand.

Vaktchefen signalerar med "tuten."

Nattvakterna gör sig redo för nattens uppdrag, medan vaktchefen "tutar för tystnad".

Vaktchefen gör sig redo för en tur med tjänstecykeln.

En växeltelefonist.